Ryggsäcken hör till de få saker inom friluftsutrustningen som ofta inte kan “ärvas”. En ryggsäck av felaktig storlek eller modell kan göra även en kort sträcka till en jobbig upplevelse. Om packningen är tung kan en felaktig ryggsäck även orsaka skador. En rätt anpassad ryggsäck däremot, är faktiskt det mest ergonomiska sättet att bära överhuvudtaget. Ryggsäckar finns i två olika huvudtyper: Klassiska “ramsäckar” med utvändig ram, s.k. mes, och “ramlösa” säckar, med en stomme av aluminiumskenor som är invändig i säckens ryggplatta. (Det finns även “ramlösa” säckar utan aluminiumskenor i. Dessa är inte gjorda för att bära tyngre i, och bör undvikas för hajkbruk). Ramsäckarnas fördel är att de är stabila och lätta att packa i. På ramen, eller mes som det egentligen heter, är det också lätt att fästa extra utrustning m.m. utan att behöva packa om. På minussidan kan sägas att de oftast är lite tyngre och har färre möjligheter att anpassas till ryggen.

Bra ramryggsäckar görs bl.a. av Haglöfs och Fjällräven. “Ramlösa” säckar, softpacks, har ofta större möjligheter att anpassa bärremmar och ryggsida individuellt, något som gör att säcken kan bli bekvämare att bära, och att man i viss mån kan “växa” i säcken. De största nackdelarna är att säcken blir känslig för hur man packar (man kan få hårda saker i ryggen) samt att den kan upplevas varm mot ryggen.

Bra ramlösa säckar tillverkas bl.a. av Karrimor, Berghaus och Haglöfs. Vid val av ryggsäck är det viktigaste att säcken passar i rygglängd till bäraren. Säcken måste provas ut som ett klädesplagg i butiken, med åtminstone några kg packning i. En ryggsäck för Spårarscouter bör rymma 35-45 liter, medan en ryggsäck för Äventyrsscouter bör ha 50-60 liter i packvolym.